När Killer Whale Magazine i augusti publicerade artikeln Nooshi Dadgostar vill inte kännas vid judehatet i Vänsterpartiet hade partiet redan tvingats hantera ett stort antal kandidater som kopplats till antisemitism, terrorhyllningar och stöd för auktoritära ledare. Partiledningens försvar byggde då på att det rörde sig om ett begränsat antal personer som hade upptäckts och avlägsnats.
Sedan dess har det försvarstalet rasat samman. Bara dagar före riksdagsvalet avslöjades ytterligare åtta vänsterpartistiska kandidater som enligt Expressens granskning hade spridit antisemitiska konspirationsteorier eller hyllat Hamas, Hizbollah, Iran och Vladimir Putin. Därmed hade sammanlagt 33 kandidater tagits bort från Vänsterpartiets vallistor efter den här typen av avslöjanden.
Samtidigt kom uppgifter om att Nooshi Dadgostar och partisekreteraren Maria Forsberg deltagit i ett möte i riksdagen med två företrädare för Fatahs revolutionära råd som tidigare uppmärksammats för judehat och hyllningar av terrorism. Det gör krisen betydligt svårare att förklara som ett lokalt granskningsproblem. När både kandidater långt ner på kommunlistor och personer som möter den högsta partiledningen förknippas med samma extrema miljöer handlar det inte längre bara om några olämpliga namn. Det handlar om politiskt omdöme, organisatorisk kontroll och en partiledning som fortfarande inte tycks förstå problemets omfattning.
Snabbfakta om de nya avslöjandena
| Ny granskning | Ytterligare åtta V-kandidater avslöjades i september 2026 |
| Sammanlagt antal | Totalt 33 kandidater har tagits bort från Vänsterpartiets vallistor |
| Spritt material | Antisemitiska konspirationsteorier, blodslögner och hyllningar av terrororganisationer och diktatorer |
| Dadgostars svar | Betonade att kandidaterna tagits bort och stod långt ner på listorna |
| Riksdagsmötet | Två kontroversiella företrädare för Fatahs revolutionära råd togs emot i oktober 2025 |
| Deltagare från V | Nooshi Dadgostar och partisekreteraren Maria Forsberg deltog i mötet |
| Reaktion från SKMA | Dadgostar uppmanades återigen att tala klarspråk om antisemitismen |
Nya kandidater avslöjades efter beskedet om trygga listor
I slutet av augusti sade Nooshi Dadgostar att hon kände sig trygg med de kandidater som återstod på Vänsterpartiets vallistor. Det beskedet kom efter den tidigare granskningen där 25 personer hade pekats ut för bland annat antisemitism, homofobi, terrorstöd och hyllningar av diktatorer. Partiet hade enligt egen utsago agerat, rensat listorna och skaffat sig den kontroll som tidigare hade saknats.
Drygt en vecka senare visade SVT:s rapportering om den nya granskningen att ytterligare åtta lokala kandidater hade strukits. En av dem kandiderade även till riksdagen. Enligt Sveriges Radio hade därmed totalt 33 kandidater tagits bort. Det är ett förödande facit för en partiledare som kort dessförinnan försäkrat väljarna om att listorna var under kontroll.
Blodslögner och Hitlerhyllningar kan inte kallas dålig kontroll
Materialet som de nya kandidaterna uppges ha spridit består inte av tvetydiga formuleringar eller hård kritik mot Israels regering. Här förekommer några av antisemitismens mest välkända och motbjudande föreställningar. En kandidat hade delat en film som återgav den klassiska blodslögnen om att judar kidnappar icke-judiska barn och tappar dem på blod. Andra inlägg handlade om att judar skulle kontrollera världsekonomin, medierna och akademin eller att Israel skulle ligga bakom terrorattackerna den 11 september 2001.
En annan kandidat hade enligt granskningen delat en video med budskapet att Hitler hade rätt om judarna. Det har också förekommit hyllningar av den tidigare Hamasledaren Yahya Sinwar, som pekats ut som en av huvudpersonerna bakom terrorattacken den 7 oktober 2023. När ett parti gång på gång hittar sådant material bland sina egna kandidater går det inte längre att gömma sig bakom formuleringar om olyckliga inlägg eller bristande rutiner. Detta är inte politisk klumpighet. Det är grov antisemitisk propaganda.
Partiledaren svarar på allt utom själva frågan
När SVT frågade Nooshi Dadgostar vad hon tänkte om det material som kandidaterna hade spridit återkom hon till att personerna hade tagits bort. När frågan ställdes på nytt blev svaret ännu en gång att de inte längre kunde företräda partiet. Hon betonade dessutom att kandidaterna stod långt ner på listorna och inte befann sig på valbar plats.
Det är ett häpnadsväckande sätt att bemöta uppgifter om blodslögner, Hitlerhyllningar och terrorromantik. En antisemitisk konspirationsteori blir inte mindre antisemitisk för att personen som sprider den står som nummer 32 på en kommunal valsedel. Listplaceringen säger möjligen något om kandidatens möjlighet att bli vald, men ingenting om varför personen nominerades, accepterades och fick bära Vänsterpartiets partibeteckning från början.
Att ta bort avslöjade kandidater är inte samma sak som att ha kontroll
Vänsterpartiet vill gärna framställa varje strykning som ett bevis på handlingskraft. Det resonemanget hade varit mer övertygande om partiet självt hade hittat problemen genom en fungerande intern granskning. I stället tycks mönstret vara att journalister går igenom kandidaternas öppna publiceringar, kontaktar partiet och först därefter får Vänsterpartiet bråttom att plocka bort namnen.
Det betyder att partiets kontrollsystem i praktiken har bestått av externa journalister. Kandidaterna har inte avslöjats genom avancerade underrättelsemetoder eller hemliga dokument. Mycket av materialet har funnits öppet på sociala medier. Om en redaktion kan hitta hyllningar av Hamas, föreställningar om judisk världskontroll och filmer som försvarar Hitler borde ett parti som gör anspråk på ministerposter rimligen kunna upptäcka samma sak innan kandidaterna placeras på valsedlarna.
Riksdagsmötet flyttar ansvaret till partiets högsta nivå
Den nya kandidatskandalen följdes av ett avslöjande som gjorde situationen ännu allvarligare. Enligt en granskning från Göteborgs-Posten, som även SVT rapporterade om, bjöd Vänsterpartiet in Taysir Nasrallah och Mohammad al-Lahham från Fatahs revolutionära råd till riksdagen den 6 oktober 2025. På mötet deltog både Nooshi Dadgostar och partisekreteraren Maria Forsberg.
Nasrallah hade tidigare uppmärksammats för ett uttalande om att världen hade fått nog av judar efter våldsamma attacker mot israeliska fotbollssupportrar. Al-Lahham hade i palestinsk tv hyllat så kallade martyrer och hänvisat till en gärningsman som dödade tre personer i ett terrordåd i Tel Aviv. Terrorismforskaren Magnus Ranstorp beskrev inbjudan som allvarlig och betonade att uttalandet om att världen tröttnat på judar inte var Israelkritik utan ren antisemitism.
Försvaret om bristande bakgrundskontroll gör saken värre
Maria Forsberg bekräftade mötet och förklarade att Vänsterpartiet, liksom andra partier, möter representanter för utländska organisationer utan att dela deras uppfattningar. Hon medgav samtidigt att partiet inte alltid utreder personernas bakgrund i detalj. Vänsterpartiet svarade däremot inte på om partiet kände till de aktuella uttalandena eller hur partiledningen såg på dem.
Det svaret är inte lugnande. Tvärtom visar det en anmärkningsvärd lättvindighet inför vilka personer som släpps in i Sveriges riksdag för möten med partiledaren. Om bakgrunden inte kontrollerades var det ett allvarligt omdömesfel. Om den kontrollerades men inte ansågs utgöra ett hinder är situationen ännu värre. I båda fallen försvagas bilden av Vänsterpartiet som en organisation med tydliga gränser mot antisemitism och terrorromantik.
SKMA ser samma mönster som tidigare
Svenska kommittén mot antisemitism reagerade dagen efter de nya avslöjandena och uppmanade återigen Dadgostar att tala klarspråk. Organisationen konstaterade att det rör sig om grova antijudiska myter och konspirationsteorier som inte kan reduceras till ett allmänt problem med felaktig information på sociala medier.
SKMA hade redan i juni kritiserat Dadgostar för att förminska antisemitismen och försöka sätta den i samband med kriget i Gaza. Den nya kritiken visar att partiledaren inte lyckats förändra bilden. Kandidaterna blir fler, innehållet blir grövre och svaren förblir undvikande. Dadgostar säger att personerna är borta, men hon förklarar fortfarande inte varför så många kunde söka sig in i partiet eller varför partiets egna kontroller misslyckades ännu en gång.
Vice partiledarens förklaring missar problemets kärna
Vänsterpartiets vice ordförande Ida Gabrielsson har medgett att vänstern inte är immun mot konspirationsteorier och hänvisat till forskning om att människor på vänsterkanten kan vara mottagliga för sådant tänkande. Det är åtminstone ett försök att erkänna att problemet även kan finnas i den egna politiska miljön, men formuleringen riskerar samtidigt att göra det konkreta avslöjandet mer abstrakt än det är.
Det handlar inte enbart om människor som har en allmän benägenhet att tro på märkliga teorier. Det handlar om kandidater för ett svenskt riksdagsparti som har spridit specifikt antisemitiska föreställningar, hyllat terrororganisationer och återgett propagandamaterial med rötter i århundraden av judehat. Att tala om en generell dragning till konspirationsteorier får nästan samma funktion som Dadgostars tal om listplaceringar. Fokus flyttas från vad som faktiskt har spridits till en bekvämare diskussion om psykologi och administrativa brister.
Socialdemokraterna kan inte längre låtsas att problemet är perifert
De nya avslöjandena har också gjort Vänsterpartiets regeringskrav betydligt mer besvärligt för Socialdemokraterna. Partisekreteraren Tobias Baudin beskrev materialet som fruktansvärt och sade att Vänsterpartiet står mycket långt från att kunna ta plats i en socialdemokratiskt ledd regering. Han pekade även på att partiet återkommande misslyckats med att ha kontroll över sina egna kandidater.
Det är en rimlig reaktion, men Socialdemokraterna måste också vara tydliga efter valet. Antisemitism kan inte behandlas som ett tillfälligt kommunikationsproblem som glöms bort när regeringsförhandlingarna börjar. Om 33 kandidater har behövt tas bort efter externa avslöjanden och partiledningen samtidigt har tagit emot kontroversiella utländska företrädare utan tillräcklig kontroll, krävs mer än vaga besked om att Vänsterpartiet har en resa att göra.
Ministerkravet framstår som ett politiskt övermod
Nooshi Dadgostar har under valrörelsen krävt att Vänsterpartiet ska ingå i en kommande regering och hotat med att inte släppa fram ett alternativ där partiet hålls utanför. Kravet har hela tiden byggt på att Vänsterpartiet ska betraktas som fullt regeringsdugligt och kunna anförtros ansvar för departement, myndighetsstyrning och känsliga internationella kontakter.
Efter de senaste avslöjandena framstår det kravet som allt mer verklighetsfrånvänt. Ett parti som inte klarar att granska sina kommunala kandidaters öppna sociala medier, och vars högsta ledning träffar kontroversiella utländska företrädare utan ordentlig bakgrundskontroll, har inte visat den noggrannhet som regeringsmakten kräver. Vänsterpartiet behöver inte fler ministerposter. Partiet behöver först förstå varför antisemiter och terrorromantiker gång på gång tycks känna sig hemma i dess politiska närhet.
Om författaren
