De flesta känner till Mein Kampf, Adolf Hitlers ökända politiska manifest från 1920-talet. Betydligt färre känner till att Hitler även skrev ett andra bokmanus, ofta kallat Zweites Buch, eller på svenska ungefär Den andra boken. Det var tänkt som en fortsättning, men kom aldrig att ges ut under hans livstid.
Manuskriptet skrevs 1928, innan nazisterna kom till makten, och handlar framför allt om utrikespolitik, krig, expansion och Tysklands framtida plats i världen. Just därför är det historiskt intressant. Det visar inte en okänd eller snällare Hitler, utan snarare hur konsekvent hans aggressiva världsbild redan var innan Tredje riket blev verklighet.
Snabbfakta
| Vanlig titel | Hitlers Zweites Buch |
| Svensk betydelse | Hitlers andra bok |
| Skrevs | 1928 |
| Form | Maskinskrivet manuskript, aldrig färdigredigerat av Hitler |
| Huvudtema | Tysk utrikespolitik, expansion, allianser, krig och livsrum |
| Publicerades under nazitiden | Nej |
| Antal ursprungliga kopior | Vanligen uppges två exemplar |
| Återupptäcktes | 1958 i amerikanska arkiv |
| Första vetenskapliga utgåva | 1961, genom Institut für Zeitgeschichte i München |
En uppföljare till Mein Kampf
Mein Kampf var redan från början en blandning av självbiografi, politiskt program, konspirationstänkande och rasideologi. Hitlers andra bok var mer koncentrerad till utrikespolitik. Där försökte han utveckla sin syn på hur Tyskland borde agera mot andra stormakter och hur nazismen skulle omsättas i geopolitik.
Det gör manuskriptet till ett viktigt dokument för att förstå att Hitlers senare politik inte bara var improvisation. Tankar om expansion österut, förakt för parlamentarisk demokrati, fixering vid ras och fiendebilder mot judar och andra grupper fanns redan tydligt formulerade före maktövertagandet 1933.
Bakgrunden var nazisternas svaga valresultat
Hitler dikterade manuskriptet sommaren 1928. Samma år hade nazisterna gjort ett svagt val till riksdagen i Weimarrepubliken. Partiet var ännu långt ifrån den massrörelse det senare skulle bli, och Hitler behövde förklara sin linje för den egna rörelsen och för möjliga sympatisörer.
En central fråga var Sydtyrolen och relationen till Italien. Efter första världskriget hade Sydtyrolen hamnat under italiensk kontroll, trots en tyskspråkig befolkning. Många tyska nationalister såg detta som ett förräderi, men Hitler ville prioritera en allians med Mussolinis Italien framför krav på Sydtyrolen. Den andra boken blev delvis ett försvar för den linjen.
Varför boken aldrig gavs ut
Det är lätt att säga att Tredje riket “stoppade” boken, men det är mer exakt att säga att den aldrig publicerades och senare hölls undan. Gerhard L. Weinberg, historikern som återupptäckte manuskriptet, har påpekat att det inte verkar ha rört sig om ett dramatiskt bokförbud, utan snarare om ett manus som hamnade i kassaskåp och aldrig blev aktuellt för utgivning.
En möjlig förklaring är att Mein Kampf inte sålde tillräckligt bra vid tiden och att förlaget inte ville sabotera försäljningen med ännu en Hitlerbok. En annan är att manuskriptet snabbt blev politiskt obekvämt. Hitler ingick senare taktiska samarbeten med personer och grupper han hade angripit i texten, vilket hade krävt omfattande ändringar om boken skulle ges ut.
När Hitler fick makten behövdes inte boken
Efter 1933 förändrades allt. Hitler var inte längre en marginalpolitiker som behövde skriva långa försvarstal i bokform för att förklara sin utrikespolitik. Han kontrollerade staten, propagandan, partiet och snart även stora delar av det tyska samhällslivet.
Då blev en andra bok mindre användbar. Regimen kunde sprida Hitlers budskap genom tal, tidningar, radio, skolor, organisationer och massmöten. Ett ofärdigt manuskript från 1928, fyllt av formuleringar som kunde behöva politisk putsning, var knappast nödvändigt när hela staten redan hade blivit ett propagandamaskineri.
Två exemplar och ett kassaskåp
En av de mest fascinerande detaljerna är att manuskriptet uppges ha funnits i endast två ursprungliga kopior. Ett exemplar ska ha förvarats i Hitlers eget kassaskåp i Berchtesgaden och ett annat hos nazistpartiets förlag i München, Eher Verlag.
Det var förlagets exemplar som efter kriget hamnade i amerikanska händer. En amerikansk officer beslagtog manuskriptet 1945, men det kom först att misstolkas som ett utkast till Mein Kampf. Först 1958 identifierades det som Hitlers verkliga andra bokmanus.
Gerhard Weinberg återupptäckte manuskriptet
Historikern Gerhard L. Weinberg spelade en avgörande roll i att manuskriptet blev känt. Han arbetade med beslagtagna tyska dokument i USA och hittade 1958 mappen med texten. Weinberg hade själv flytt Nazityskland som barn, vilket ger hans senare arbete med dokumentet en särskild historisk tyngd.
Tillsammans med Institut für Zeitgeschichte i München kunde han senare ge ut texten vetenskapligt kommenterad. Den tyska utgåvan presenterades 1961. Först långt senare kom en mer tillförlitlig engelsk utgåva, vilket bidrog till att boken länge var betydligt mindre känd än Mein Kampf.
Ett dokument om krig och livsrum
Innehållet i Zweites Buch kretsar i hög grad kring Hitlers syn på krig som politiskt verktyg. Han resonerar om allianser, fiender, stormakter och behovet av territoriell expansion. Den så kallade livsrumsidén, alltså föreställningen att Tyskland behövde erövra nytt territorium, är central.
Det är just här boken blir så viktig för historiker. Den visar att nazismens expansionistiska projekt inte bara växte fram efter maktövertagandet. Redan 1928 fanns grundtanken om att Tysklands framtid skulle avgöras genom kamp, expansion och brutal maktpolitik.
USA:s roll i Hitlers världsbild
En annan viktig del av boken är Hitlers syn på USA. Han såg Amerika som en framtida global konkurrent, samtidigt som han betraktade landet genom sin egen rasideologiska världsbild. Det säger mycket om hur långt hans stormaktstänkande sträckte sig.
Det var inte bara Frankrike, Storbritannien eller Sovjetunionen som fanns i hans strategiska föreställningsvärld. Även USA framstod som en framtida motståndare i en större global konflikt. På så sätt ger den andra boken en bredare bild av Hitlers ambitioner än den mer kända politiska agitationen i Mein Kampf.
Inte en bortglömd fredlig Hitler
Ibland kan okända manuskript skapa förväntningar om att de ska avslöja en annan sida av en historisk person. Hitlers andra bok gör snarare motsatsen. Den bekräftar den aggressiva, antisemitiska och expansionistiska linje som senare skulle förstöra Europa.
Det finns inget i manuskriptets huvudlinje som mildrar bilden av Hitler. Tvärtom gör boken det svårare att hävda att nazismens krigspolitik var en olycklig utveckling som kom först senare. Tankarna fanns där redan innan makten, arméerna och koncentrationslägren stod till hans förfogande.
Varför boken fortfarande spelar roll
Zweites Buch är inte viktig som politisk litteratur, utan som historiskt bevismaterial. Den visar hur idéer kan ligga öppet formulerade långt innan de omsätts i verklighet. Den visar också hur extremism ofta är tydligare i sina egna texter än omgivningen vill erkänna i stunden.
Att läsa om Hitlers andra bok är därför inte ett kuriosaintresse. Det är en påminnelse om att diktaturer och totalitära rörelser ofta förvarnar om vad de vill göra. Problemet är att samtiden inte alltid tar orden på allvar förrän de har blivit handling.
Den farliga texten som aldrig behövde tryckas
Ironin är att Hitlers andra bok aldrig behövde bli någon bred nazistisk bästsäljare för att vara betydelsefull. Den låg undanstoppad, men idéerna i den levde vidare i tal, propaganda, militär planering och till sist i krig. Boken var inte nödvändig som trycksak eftersom regimen senare kunde genomföra mycket av den världsbild den uttryckte.
Därför är Zweites Buch ett kusligt dokument. Inte för att det avslöjar en hemlig Hitler, utan för att det visar en Hitler som redan var farligt konsekvent. Den andra boken blev aldrig Tredje rikets stora offentliga manifest, men den visar tydligt vad som fanns bakom fasaden innan Tredje riket ens hade blivit verklighet.
Om författaren
