Det finns böcker som borde höra hemma i historiska arkiv, forskningsbibliotek och kritiskt kommenterade utgåvor. Adolf Hitlers Mein Kampf är en sådan bok. Ändå har den under lång tid fortsatt att säljas, spridas och ställas ut i arabisk översättning i Egypten och på andra håll i Mellanöstern.
Att Hitlers manifest finns tillgängligt är i sig inte det mest anmärkningsvärda. I fria samhällen kan även avskyvärda böcker studeras, diskuteras och analyseras. Det anmärkningsvärda är i stället hur boken i vissa miljöer behandlas som något annat än ett varnande historiskt dokument. När Mein Kampf säljs i flera arabiska upplagor på stora bokmässor säger det något obehagligt om antisemitismens kulturella livskraft i regionen.
Snabbfakta
| Bok | Mein Kampf av Adolf Hitler |
| Arabisk titel | Ofta återgiven som Kifahi, ungefär ”Min kamp” |
| Egyptisk koppling | Arabisk översättning med koppling till Egypten finns dokumenterad redan från 1930-talet |
| Modern spridning | Flera rapporter pekar på återkommande försäljning och exponering på Kairos internationella bokmässa |
| Regionalt mönster | Liknande antisemitisk litteratur har rapporterats på bokmässor i flera arabiska länder |
| Kärnfråga | Varför nazistisk propaganda fortsätter att behandlas som gångbar politisk litteratur i delar av Mellanöstern |
En bok som inte försvunnit efter kriget
Mein Kampf är inte vilken politisk bok som helst. Den är ett ideologiskt dokument från mannen som ledde Nazityskland, startade ett världskrig och byggde en regim kring antisemitism, diktatur och rasideologi. Boken är därför oupplösligt kopplad till Förintelsen och till nazismens brott.
Trots detta har boken inte försvunnit från den arabiskspråkiga bokmarknaden. Tvärtom har den översatts, getts ut och sålts i nya upplagor. I Egypten finns dokumenterade arabiska översättningar med rötter tillbaka till 1930-talet, och under senare år har boken återkommande dykt upp i rapporteringen kring Kairos internationella bokmässa.
På bokmässor i Kairo
Kairos internationella bokmässa är inte någon obetydlig lokal bokmarknad. Det är en av arabvärldens stora kulturella mötesplatser, med miljontals besökare och deltagande förlag från Egypten, arabvärlden och andra länder. När en bok säljs där får den en helt annan legitimitet än om den bara cirkulerar i enskilda antikvariat eller på dunkla nätforum.
Rapporter från organisationer och medier har under flera år pekat på att Mein Kampf funnits tillgänglig i arabiska utgåvor på mässan. ADL har exempelvis uppgett att flera upplagor av Mein Kampf fanns bland de titlar som fortsatt tilläts på Cairo International Book Fair, tillsammans med andra ökända antisemitiska verk som Sions vises protokoll och Henry Fords The International Jew.
Mer än historiskt intresse
Det går naturligtvis att läsa Mein Kampf av historiska skäl. Historiker, journalister, lärare och politiskt intresserade personer kan behöva förstå nazismens idévärld. Men då bör boken behandlas som ett farligt dokument, inte som vanlig politisk inspirationslitteratur.
Problemet i Egypten och Mellanöstern är att boken alltför ofta förekommer i ett bredare sammanhang där antisemitisk litteratur inte presenteras som avskräckande historia, utan som förklaringsmodell. Den säljs tillsammans med konspirationsteorier om judisk makt, frimureri, sionism, bankfamiljer och hemliga världsstyren. Då handlar det inte längre om kritisk historieläsning. Då handlar det om en levande antisemitisk marknad.
En del av en större arabisk bokkultur
Egypten är centralt i denna fråga eftersom landet länge har varit ett kulturellt centrum i arabvärlden. Böcker, filmer, musik, tv-serier och politiska idéer från Egypten har haft stor betydelse långt utanför landets gränser. Det gör Kairos bokmässa extra viktig som symbol.
Men Egypten är inte ensamt. Rapporter har även pekat på antisemitiska titlar på bokmässor i andra delar av arabvärlden, bland annat i Gulfstaterna. Det betyder inte att varje arabisk läsare söker sig till Hitler eller att varje muslimsk eller arabisk bokmiljö är antisemitisk. Men det visar att nazistisk och antisemitisk litteratur på vissa håll behandlas som tillräckligt normal för att få plats i offentliga bokmiljöer.
Popularitet utan officiella topplistor
Det är svårt att bevisa exakt hur många exemplar av Mein Kampf som säljs i Egypten eller Mellanöstern. Det finns inte alltid öppna och tillförlitliga försäljningslistor som visar om boken är en formell bästsäljare i modern mening. Därför bör man vara försiktig med att påstå att den toppar nationella listor om man inte kan belägga det.
Men det behövs inte heller en officiell förstaplats på en försäljningslista för att konstatera att boken har haft en oroande popularitet. När en bok återkommer i flera upplagor, säljs öppet på stora bokmässor och rapporteras tillsammans med annan antisemitisk standardlitteratur är den inte bara en marginalföreteelse. Den har en publik, en marknad och ett kulturellt sammanhang.
Israelhat och judehat flyter ofta ihop
En vanlig bortförklaring är att intresset för Mein Kampf i Mellanöstern bara handlar om konflikten mellan Israel och arabvärlden. Men det argumentet håller inte. Man kan kritisera Israels regering, israelisk militärpolitik eller bosättningspolitik utan att sälja Hitlers manifest eller sprida gamla europeiska konspirationsteorier om judar.
När Mein Kampf och Sions vises protokoll blir återkommande titlar i samma miljö handlar det om något mer än politisk kritik av Israel. Då används antisemitismens klassiska tankefigurer: juden som världskonspiratör, juden som maktspelare, juden som fiende till nationen och religionen. Det är just dessa idéer som gjorde nazismen möjlig i Europa, och det är djupt obehagligt när de får nytt liv i arabisk översättning.
Den obekväma ironin
Det finns dessutom en mörk ironi i att Mein Kampf kan väcka intresse i delar av arabvärlden. Nazismen var inte någon frihetsrörelse för förtryckta folk. Den var en brutal, rasideologisk och imperialistisk rörelse. Hitlers världsbild byggde inte på respekt för araber, muslimer eller något slags jämlik antiimperialism.
Ändå har boken i vissa miljöer kunnat få ett slags symboliskt värde eftersom den angriper judar. Det säger något om hur stark antisemitismen kan vara: även en ideologi som i grunden föraktar stora delar av mänskligheten kan bli lockande om dess judehat uppfattas som användbart.
Egyptens ansvar är större än ett bokstånd
Egypten har fredsavtal med Israel och vill ofta framstå som en ansvarstagande regional stormakt. Då blir det svårt att förstå varför statligt arrangerade eller statligt sanktionerade kulturevenemang återkommande dras med rapporter om antisemitisk litteratur. Det handlar inte om en enskild kontroversiell bok som råkat hamna fel, utan om ett återkommande mönster.
En bokmässa som samlar miljontals besökare är inte bara handel. Den är också kulturpolitik. Vilka böcker som får synas, säljas och normaliseras säger något om samhällets gränser. Om nazistisk propaganda och klassiska antisemitiska konspirationer kan cirkulera öppet, medan andra politiskt känsliga verk stoppas, blir signalen svår att missa.
Ett problem som måste sägas högt
Det är inte rasism att konstatera att antisemitism är ett allvarligt problem i stora delar av Mellanöstern. Tvärtom är det nödvändigt att säga det tydligt. Judar har fördrivits, misstänkliggjorts och demoniserats i regionen under lång tid, och bokmarknadens behandling av Mein Kampf är bara ett av många symptom.
Den som vill försvara verklig tolerans kan inte blunda för detta. Det går inte att kräva respekt för religion, kultur och nationell värdighet samtidigt som Hitlers judehat får leva vidare i nya upplagor. Om Mein Kampf fortfarande kan vara en populär och säljbar bok i Egypten och Mellanöstern är det inte bara ett litterärt fenomen. Det är ett moraliskt haveri.
Om författaren
