Nej, det finns inga belägg för att Klirr Casino sätter in en personlig månadslön på Anders Lindbergs konto. Rubriken ska läsas som den polemiska formulering den är. Lindberg avlönas av Aftonbladet, där han är politisk chefredaktör, medan Aftonbladets kommersiella verksamhet samtidigt använder sitt starka varumärke för att marknadsföra och rekommendera nätcasinon som Klirr.
Den ekonomiska kedjan är alltså längre än vad rubriken antyder, men motsättningen försvinner inte för det. Aftonbladets ledarsida predikar gärna solidaritet, omtanke om svaga grupper och misstänksamhet mot kommersiella intressen. På en annan del av samma webbplats möts läsaren av en casinoguide som beskriver Klirr i närmast översvallande ordalag och skickar besökare vidare genom kommersiella partnerlänkar.
Anders Lindberg har gjort den snälla och socialt medvetna hållningen till sitt främsta politiska kännetecken. Han talar gärna om människors utsatthet, ekonomiska klyftor och samhällets ansvar. Det låter behjärtansvärt, men trovärdigheten blir aningen skrynklig när lönen kommer från en tidning som samtidigt hjälper spelbolag att hitta nya kunder.
Pengarna går genom Aftonbladet och inte direkt från Klirr
Det är viktigt att vara noggrann med hur relationen ser ut. Anders Lindberg är anställd av Aftonbladet och inte av Klirr Casino. Det finns inte heller något som visar att han själv skriver casinorecensioner, väljer spelannonsörer eller förhandlar om kommersiella avtal. Att påstå något sådant skulle gå längre än vad de offentliga uppgifterna medger.
Samtidigt är det svårt att låtsas som om Aftonbladets olika verksamheter existerar i hermetiskt tillslutna behållare. Intäkter hamnar i samma mediehus och bidrar till att finansiera organisationen där Lindberg har en framträdande och välavlönad position. När Aftonbladet tjänar pengar på spelannonser och kommersiella casinopartnerskap stärks den ekonomiska verksamhet som också betalar redaktionens kostnader.
Rubrikens poäng är därför inte att Klirr skickar en löneavi direkt till Lindberg. Poängen är att den socialistiskt färgade moralismen framförs från en plattform som inte tycks ha några större problem med att tjäna pengar på en bransch vars kunder kan förlora betydligt mer än de har råd med.
Den snälla hållningen möter en hård affärsmodell
Anders Lindbergs politiska retorik utgår ofta från att samhället måste skydda människor från starkare ekonomiska intressen. Företag ska granskas, marknader regleras och den enskilde medborgaren ska inte lämnas ensam mot vinstdrivande aktörer. Det är en konsekvent socialdemokratisk berättelse som fungerar utmärkt så länge strålkastaren riktas mot någon annans affärsmodell.
Nätcasinon tjänar däremot inte pengar på att kunderna vinner. Verksamheten bygger på att det samlade spelandet ger operatören ett ekonomiskt övertag. Ju fler som registrerar sig, sätter in pengar och fortsätter spela, desto bättre blir affären. Några kunder kan vinna under enskilda kvällar, men spelbolagets verksamhet är utformad för att bolaget ska vinna över tid.
Det gör Aftonbladets casinoguide till en besvärande granne för ledarsidans sociala patos. På ena sidan kan Lindberg skriva om ekonomisk utsatthet och människors behov av trygghet. Några klick därifrån möter läsaren positiva casinorecensioner, betyg, uppgifter om snabba insättningar och knappar som leder vidare till spel. Solidariteten gör halt precis där den kommersiella länken börjar.
Aftonbladets casinoguide är ingen neutral konsumentupplysning
Aftonbladets presentation av Klirr Casino är inte formulerad som en skeptisk granskning av en riskfylld tjänst. Klirr beskrivs bland annat som snyggt, smidigt och lättnavigerat. Spelutbudet lyfts fram, uttagen sägs vara snabba och läsaren uppmuntras att besöka casinot. Texten avslutas till och med med en rekommendation och ett glatt önskemål om lycka till.
Detta publiceras inom Aftonbladets casinoguide, en verksamhet som har byggts i partnerskap med ett företag specialiserat på kommersiell förmedling av casinokunder. Länkarna går genom en särskild partnerdomän innan besökaren hamnar hos spelbolaget. Exakt hur ersättningen för varje operatör är konstruerad redovisas inte tydligt för den vanliga läsaren, men det råder knappast någon tvekan om att verksamheten har ett kommersiellt syfte.
En verkligt oberoende konsumentguide skulle kunna granska hur spelbolagens lönsamhet uppstår, hur kundernas förluster fördelas och vilka metoder som används för att hålla spelare aktiva. Aftonbladets upplägg liknar mer ett skyltfönster där produkterna betygsätts och kunderna leds vidare. Varningarna om spelansvar finns där, men de förändrar inte sidans grundläggande uppgift att få läsaren närmare ett registrerat spelkonto.
Den politiska chefredaktören kan inte gömma sig bakom annonsavdelningen
Det vanliga försvaret är att redaktion och kommersiell verksamhet hålls åtskilda. Anders Lindberg bestämmer inte vilka annonser som säljs, och annonsavdelningen bestämmer inte vad han skriver på ledarsidan. Den principen är central för seriösa medier och bör respekteras. Oberoendet innebär dock inte att den etiska motsättningen magiskt upphör.
Lindberg är inte en tillfällig frilansskribent längst ut i organisationen. Han är politisk chefredaktör, sitter nära tidningens offentliga identitet och använder Aftonbladets räckvidd för att påverka svensk samhällsdebatt. Med en sådan position följer rimligen ett ansvar för hur tidningens varumärke används, särskilt när användningen står i konflikt med de värderingar som ledarsidan säger sig försvara.
Det går därför inte att nöja sig med beskedet att någon annan avdelning sköter casinot. När Aftonbladets namn sätts över en entusiastisk presentation av Klirr lånar casinoguiden trovärdighet från hela tidningen. Den lånar även trovärdighet från profiler som Anders Lindberg, oavsett om de själva har valt att medverka eller bekvämt tittar åt ett annat håll.
Spelintäkterna har haft verklig betydelse för tidningen
Att spelannonser är ekonomiskt viktiga för stora medier är inte någon hemlighet. När reglerna för spelreklam skärptes under 2020 pekades minskade annonseringsintäkter från spelbolag ut som en bidragande orsak till Aftonbladets försämrade intäkter. Redan detta visar att casinopengarna inte bara varit lite dekorativ växel i fikakassan.
Det går däremot inte att utan tillgång till aktuella interna siffror slå fast exakt hur stor andel av Aftonbladets intäkter som i dag kommer från spelannonser, partneravtal och casinorelaterad förmedling. Därför bör ingen låtsas känna till en exakt beroendegrad. Det som går att se är att verksamheten har varit tillräckligt värdefull för att tidningen ska upplåta sitt namn, sin domän och sin räckvidd åt en omfattande casinoguide.
En tidning som verkligen betraktade spelindustrin som ett allvarligt hot mot ekonomiskt utsatta människor skulle knappast publicera en lång recension som lovordar Klirrs design, spelutbud och snabba betalningar. Aftonbladet vill uppenbarligen både vara varnande samhällsröst och effektiv dörröppnare till casinot. Den kombinationen är lönsam, men den är inte särskilt vacker.
Det sociala patoset blir billigare när spelbolagen betalar
Anders Lindberg riktar gärna kritik mot privata vinster, rika företagare och marknader som anses utnyttja människors utsatthet. Hans lösning är vanligtvis mer politik, fler regler och större gemensamt ansvar. Det är en hållning som kan diskuteras, men som åtminstone har en tydlig ideologisk grund.
När det egna mediehuset tjänar pengar på casinobranschen blir tonläget märkbart mindre revolutionärt. Då tycks det räcka med en åldersgräns, några länkar till Spelpaus och en uppmaning att spela ansvarsfullt. Samma personliga ansvar som vänstern ofta betraktar som otillräckligt i andra sammanhang blir plötsligt fullt användbart när Aftonbladets kommersiella intressen finns med i bilden.
Det är svårt att föreställa sig att Lindberg skulle acceptera samma ursäkt från ett företag han ogillar. Om en stor arbetsgivare tjänade pengar på en verksamhet som gjorde ekonomiskt pressade människor ännu fattigare skulle ledarsidan knappast nöja sig med att bolaget hade placerat en liten varning längst ned på sidan. Men när casinot ligger under Aftonbladets egen adress tycks den ideologiska skärpan få ett oväntat avbrott.
Omsorgen om utsatta kräver mer än välformulerade ledare
Spelproblem drabbar inte bara den som trycker på knappen. Skulder, lögner och ekonomisk oro kan påverka hela familjer. Pengar som behövs till hyra, mat och räkningar kan försvinna under en kväll. Just den sortens sociala konsekvenser borde ligga nära en ledarsida som ständigt framhåller vikten av trygghet och gemensamt ansvar.
Det vore därför rimligt att Anders Lindberg offentligt förklarade hur han ser på att Aftonbladets varumärke används för att rekommendera casinon. Tycker han att verksamheten är förenlig med den värdegrund han själv företräder? Anser han att partnerlänkarna och de positiva recensionerna är problemfria? Eller är det enklare att inte ställa frågor om den del av kapitalismen som hjälper till att betala lönen?
Tystnaden blir särskilt påfallande eftersom Lindberg knappast är känd för att vara försiktig när andra aktörer ska kritiseras. Han har sällan problem med att formulera tydliga moraliska omdömen om politiker, företag eller mediekonkurrenter. Den frispråkigheten borde rimligen kunna användas även när motsättningen finns på den egna arbetsplatsen.
Klirret i kassan överröstar värdegrunden
Anders Lindberg avlönas alltså inte direkt av Klirr Casino, såvitt offentliga uppgifter visar. Han avlönas av Aftonbladet, en tidning som låter sitt namn och sin webbplats användas för att marknadsföra Klirr och andra casinon. Den distinktionen är juridiskt och faktamässigt viktig, men moraliskt är avståndet mindre betryggande.
En politisk chefredaktör kan naturligtvis inte hållas personligen ansvarig för varje annons som visas på en stor nyhetssajt. En permanent casinoguide är dock något annat än en slumpmässigt placerad reklambanner. Det är en omfattande kommersiell produkt som använder Aftonbladets redaktionella auktoritet för att ge casinorekommendationer en mer respektabel inramning.
Lindbergs snälla socialism fungerar därför bäst så länge ingen följer pengarna genom korridorerna. Utåt försvaras de utsatta mot marknadens hårda krafter. Inåt fortsätter samma marknad att leverera klick, kunder och intäkter. Mellan ledarsidans solidaritet och casinoguidens partnerknapp hörs ett tydligt ljud. Det låter som klirr.
Om författaren
