OBS. Bilden är tagen innan lastzonen gjordes till tillfällig hållplats. Stoppförbudsskylten har inte tagits bort.
På Munkhagsgatan i Linköping har Östgötatrafiken skapat en tillfällig busshållplats i en parkeringsficka som är märkt som lastzon och där det dessutom råder stoppförbud. Hållplatsen ska under några veckor ersätta Johannelunds centrum för linje 13, eftersom Ödegårdsgatan är avstängd på grund av vägarbete. Det kan låta som en praktisk nödlösning, men den väcker en betydligt större fråga: gäller trafikreglerna även när det är kollektivtrafiken själv som tycker att de är besvärliga?
För en vanlig bilist, hantverkare eller budförare är saken enkel. Står det lastzon och stoppförbud så gäller lastzon och stoppförbud. Ställer man sig där för länge, stannar på fel sätt eller använder platsen för något annat än vad skylten anger kan det bli böter. Men när Östgötatrafiken låter buss efter buss stanna på samma plats verkar reglerna plötsligt få en mer flexibel innebörd.
Snabbfakta om hållplatskaoset
| Plats | Munkhagsgatan i Linköping |
| Berörd linje | Linje 13 Johannelund centrum (tillfällig hållplats) |
| Orsak | Vägarbete på Ödegårdsgatan |
| Tillfällig lösning | Busshållplats i lastzon med stoppförbud |
| Problem | Kollektivtrafiken använder en plats där andra trafikanter normalt inte får stanna |
| Större fråga | Om kommunala och regionala aktörer själva behöver följa de trafikregler de kräver av andra |
En lastzon är inte en hållplats bara för att det passar
Lastzoner finns av en anledning. De ska göra det möjligt för varuleveranser, servicefordon och näringsidkare att fungera i vardagen. En lastzon är inte en reservyta som offentliga aktörer kan ta över när ett vägarbete gör kollektivtrafikens ordinarie sträckning lite obekväm. Om platsen dessutom är skyltad med stoppförbud blir situationen ännu märkligare.
Det är möjligt att en tillfällig trafiklösning kan beslutas på korrekt sätt. Kommuner kan fatta lokala trafikföreskrifter, flytta hållplatser och anpassa trafikmiljöer under byggarbeten. Men då bör det ske öppet, tydligt och korrekt skyltat. Om en plats fortfarande framstår som lastzon med stoppförbud samtidigt som bussar använder den som hållplats uppstår ett enkelt intryck: reglerna gäller för allmänheten, men inte riktigt för systemet självt.
Trettiotalet stopp om dagen blir ett återkommande regelbrott
Om linje 13 stannar där omkring 30 gånger per dag är detta inte någon enstaka nödsituation. Det är inte en bussförare som vid ett tillfälle tvingas släppa av passagerare på en ovanlig plats på grund av ett hinder i trafiken. Det är en planerad och upprepad lösning där samma regelavvikelse sker gång på gång, dag efter dag.
Det gör frågan mer allvarlig. Ett planerat undantag måste tåla granskning på ett helt annat sätt än en akut situation. Om Östgötatrafiken och kommunen vill använda en lastzon som busshållplats bör de också kunna visa exakt vilket beslut som ger dem rätt att göra det, hur länge det gäller och varför andra trafikanter fortfarande ska respektera samma skyltning.
När myndighetsnära bolag tar sig friheter
Östgötatrafiken är inte vilket privat företag som helst. Bolaget ägs av Region Östergötland och har ett offentligt uppdrag att planera och driva kollektivtrafik i länet. I praktiken samverkar Östgötatrafiken också nära med kommunerna, eftersom hållplatser, gator, framkomlighet och trafikplanering är kommunal vardagsmakt.
Det är därför extra viktigt att bolaget uppträder korrekt. När en offentlig eller myndighetsnära aktör tar sig friheter i trafikmiljön skadas respekten för reglerna. Det är inte samma sak som när en stressad bilist chansar i några minuter. Här handlar det om en aktör som borde vara föredöme, men som i stället riskerar att signalera att regler kan rundas om man bara har tillräckligt officiell logotyp på fordonet.
Kommunen skapar reglerna och verkar sedan se mellan fingrarna
Linköpings kommun har under lång tid varit mycket tydlig med att trafikflöden ska styras, begränsas och dirigeras om. Drottninggatan har gjorts om till bussgata, personbilar styrs bort från centrala stråk och bilister som inte följer den nya ordningen riskerar att framställas som problemet. Kommunen vill alltså gärna vara sträng när det gäller andra människors rörelsemönster.
Men när kollektivtrafiken själv behöver en praktisk genväg verkar tonen bli en annan. Då kan en lastzon plötsligt förvandlas till busshållplats. Då kan stoppförbudet tyckas förlora sin skärpa. Då är det inte längre lika viktigt med samma bokstavstrogna syn på trafikreglerna som annars gäller när en privat bilist kör fel, stannar fel eller försöker använda en gata på det gamla sättet.
Drottninggatan visar dubbelmoralen
Drottninggatan är ett tydligt exempel på hur hårt kommunen kan driva igenom en ny trafikprincip. Gatan har stängts för genomfartstrafik med bil och gjorts till bussgata. Den som frågar varför bilar inte längre får köra där möts av argument om stadsmiljö, kollektivtrafik, framkomlighet och framtidens innerstad.
Men om kommunen och kollektivtrafiken själva får göra pragmatiska undantag när det passar, varför ska inte andra också få göra det? Om en buss får använda en lastzon som hållplats för att Ödegårdsgatan är avstängd, varför skulle inte en bilist kunna säga att han kör på Drottninggatan eftersom hans vanliga väg blivit sämre? Självklart kommer kommunen att säga att detta inte är samma sak. Men det är just den skillnaden som måste förklaras tydligt, inte bara förutsättas.
Regler kräver legitimitet
Trafikregler fungerar inte bara för att de står på skyltar. De fungerar för att människor uppfattar dem som rimliga, begripliga och någorlunda lika för alla. När offentliga aktörer börjar behandla reglerna som flexibla verktyg för den egna verksamheten, samtidigt som vanliga trafikanter förväntas följa dem exakt, naggas legitimiteten i kanten.
Det är särskilt känsligt i en stad där många redan upplever att trafikpolitiken blivit allt mer bilfientlig och toppstyrd. Varje gång kommunen stänger en gata, tar bort en möjlighet eller flyttar trafikflöden upprepas budskapet att detta är nödvändigt för helheten. Då måste kommunen också visa att den själv tar samma regelsystem på allvar.
Lastbilar och leveranser får betala priset
En lastzon som tas i anspråk av bussar är inte en abstrakt juridisk fråga. Den påverkar dem som faktiskt behöver zonen. Varor ska levereras, service ska utföras och företag längs gatan ska få sin vardag att fungera. När en parkeringsficka med lastfunktion görs om till tillfällig hållplats försvinner inte behovet av lastning och lossning. Det flyttas bara någon annanstans.
Då uppstår nästa problem. Om en leverantör inte längre kan använda lastzonen på avsett sätt tvingas han kanske stanna längre bort, bära längre, blockera en annan plats eller själv hamna i gränslandet för vad som är tillåtet. Den offentliga lösningen skapar därmed nya problem för privata aktörer, samtidigt som samma privata aktörer knappast får samma generösa tolkning om de själva bryter mot skyltningen.
Östgötatrafiken borde redovisa beslutet
Det minsta man kan kräva är tydlighet. Finns det en tillfällig lokal trafikföreskrift som gör parkeringsfickan på Munkhagsgatan till busshållplats? Har lastzonen formellt upphävts under perioden? Har stoppförbudet justerats? Finns det korrekt tillfällig skyltning som gör att både bussförare, bilister, leverantörer och boende förstår vad som gäller?
Om svaret är ja borde Östgötatrafiken och kommunen kunna visa detta utan problem. Om svaret är nej är saken mer besvärande. Då handlar det inte bara om en slarvig hållplatslösning, utan om att kollektivtrafiken i praktiken tillåts göra sådant som andra trafikanter skulle kunna bötfällas för.
Det handlar inte om att stoppa bussarna
Ingen rimlig person kräver att linje 13 ska sluta gå bara för att Ödegårdsgatan är avstängd. Kollektivtrafiken måste fungera även under vägarbeten. Tillfälliga lösningar behövs, och ibland blir de mindre perfekta än ordinarie trafikupplägg. Frågan är inte om bussarna ska kunna ta sig fram. Frågan är om reglerna hanteras korrekt.
Det är fullt möjligt att skapa en tillfällig hållplats på ett lagligt, tydligt och trafiksäkert sätt. Det är också fullt möjligt att informera boende och trafikanter om varför lösningen behövs. Men om det som syns på plats är en lastzon med stoppförbud som plötsligt används som hållplats blir kommunikationen fel från början. Då ser det inte ut som ordnad trafikplanering. Då ser det ut som myndighetsarrogans.
Alla ska inte få göra som de vill
Det verkligt farliga med sådana här små trafikundantag är signalen de skickar. Om vissa aktörer får göra lite som de vill eftersom de ingår i det offentliga trafikmaskineriet, varför ska vanligt folk känna respekt för samma regler? Varför ska en bilist acceptera att Drottninggatan är stängd för honom, men öppen för andra? Varför ska en företagare acceptera att hans lastzon försvinner utan tydlig och begriplig hantering?
Ordning i trafiken kräver att reglerna gäller även när de är opraktiska för dem som bestämmer. Annars är det inte ordning, utan hierarki. Östgötatrafiken och Linköpings kommun bör därför redovisa exakt på vilken grund den tillfälliga hållplatsen på Munkhagsgatan används. Om allt är korrekt beslutat borde det vara enkelt. Om det inte är korrekt beslutat är frågan betydligt större än en buss som stannar fel. Då handlar det om en offentlig aktör som bryter mot lagen 30 gånger om dagen och verkar räkna med att ingen ska bry sig.
Om författaren
